Månad: oktober 2017

Jag kommer att lösa det!

Godmorgon söndag. Idag är det dags för mig att skriva av mig lite. I det första inlägget på denna blogg skrev jag att innehållet här skulle vara mer personligt än tidigare, och det har jag kanske inte riktigt följt. Men jag vet precis varför, och det är för att jag inte har velat stanna upp och tänka efter. Enda sedan sommaren har jag legat flera dagar/veckor framför nuet, hela tiden. Jag gjorde ofta så i slutet på grundskolan/början på gymnasiet, och det resulterade i någon form av utmattning och nedstämdhet. Trots detta i bagaget sitter jag här och gör detsamma i detta nu, utan att stanna upp och tänka efter.

IMG_5926

För några veckor sedan knackade en i klassen mig på axeln under en föreläsning. ”Shit vilken proppfull almanacka du har”. Jag svarade typ med ett leende eller nåt, och fortsatte fylla i dagarna med måsten – samtidigt som jag lyssnade på den pågående föreläsningen och skrev ner stödord till det som var viktigt.

Glöm inte födelsedagsfesten i helgen. Och några dagar efter har du en middag att gå på. Ring henne om någon timma för att boka in det där mötet. Sök och läs artiklar inför C-uppsatsen redan nu – du måste vara ordentligt påläst innan projektplanen ska in. Delta i den där intervjun till en studie i Stockholm – för sådant tycker du ju bara är roligt. Glöm inte att du har två salstentor att skriva och plugga inför. Gå gärna på alla events du blir bjuden till. Glöm inte att träna. Håll kontakten med alla vänner så att de inte tröttnar på dig. Svara på alla mail. Boka in jobb så fort du har en ledig dag – för du måste ju jobba extra när du studerar på universitetet. Skicka fakturor och gör din bokföring. Laga matlådor varje söndag. Se till att alla förbrukningsvaror finns hemma, hela tiden. Ingenting får ta slut. Glöm inte din familj – är de på besök ska du kunna ägna din tid till dem. Tvätta gärna en gång i veckan. Maila häftiga fysioterapeuter inför praktiken nästa termin redan nu – du måste ju ordna en prestigefylld, sista praktikplats. Skriv rent alla föreläsningar så att det enkelt går att följa. Var en aktiv medlem i utbildningsrådet – du har ju själv valt att vara med. Försök att hålla det någorlunda rent hemma ifall du får oväntat besök. Du har inte målat på länge, varför? Och dina sånglektioner – vad hände med dem?

Nu ligger jag i soffan och är dödstrött, trots en hel natts sömn. Igår vilade jag i princip hela dagen (förutom en promenad till mataffären intill). Min mage smärtar och har varit kaos i två dygn (jag behöver inte gå in på detaljer, men tänk kaos kaos kaos). Jag trodde verkligen att den skulle ha fixat sig idag, men icke. Still chaos. Jag har totalt tre examinationer, en dugga och sedan två dagar på en ny praktikplats denna vecka (nämnde även detta i föregående inlägg, sorry för upprepning) och jag känner mig så otroligt oförberedd. Igår kunde jag bara inte ta tag i det, och jag har lite samma känsla idag – men jag måste försöka ta mig i kragen då jag i morgon ska hålla i en föreläsning om utmattningssyndrom i 40 minuter (komiskt va?). Jag vet ärligt talat inte hur det ska gå. Jag vill bara klara denna vecka och bli godkänd på samtliga moment, snälla. Giv mig styrka, någon.

”Det löser sig”. Nej. Det är verkligen som en vän till mig brukar säga: ”Det kommer inte att lösa sig, det är JAG som kommer att lösa det”. Och så är det ju verkligen. På något sätt så kommer jag att lösa det, men just nu känns det bara väldigt jobbigt. Och egentligen är det nog inte den där typiska innan-tenta-stressen jag upplever, för jag vet även hur den känns. Nu känns det snarare som stress-inför-allt. Och rädsla över att ångesten jag upplevde i somras ska krypa sig på igen – som den faktiskt gjorde lite precis innan Verdis Requiem startade. Jag klarade mig dock från en attack, men satt kvar, inklämd bland hundratals människor i publiken, med en hjärtrytm på 200 och svett som rann i pannan och på ryggen. Efter konserten gick jag därifrån mycket stolt eftersom jag hade kunnat avbryta attacken med hjälp av mina tankar, och istället avnjuta ett fantastiskt requiem.

Så nu går jag in i denna vecka med samma tanke som jag matade mig själv med på konserthuset; det kommer att gå. Jag kommer att lösa det.

Men glöm för all del inte den viktiga återhämtningen.

Vallgatan 12: Höstfest

Igår höll Vallgatan 12 i en stor höstfest med god mat och dryck, jazzband och massage (!) från deras nya wellness-avdelning. Sonny sprang runt och jobbade såklart, men jag fick mingla runt och hänga med så fina vänner! Dagen till ära levererades dessutom en ny kollektion från Rodebjer till Vallgatan 12, och jag norpade åt mig ett par mintgröna kostymbyxor direkt (som man kan skymta lite på bilden). Så himla fina! En mer rättvis bild kommer någon gång när jag har tid och lust, hehe.

v126-768x432

Fina Patricia och jag. Snodde bilden från hennes blogg som ni måste klicka er in på här!

Ikväll står det fest igen på schemat. Denna gång med hela fysioterapeutprogrammet i Göteborg, som jag och ca 4 andra har anordnat; FYSIOFEST! Vi började planera redan i april, så det är faktiskt lite pirrigt. Återigen, så förstår jag mig inte på mig själv som sätter mig i den här sitsen. 110 personer ska ha en rolig kväll, och det ska jag se till. P r e s s u r e. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag hellre är gäst än arrangör, men nej. Efter varje party jag har anordnat, så vill jag gärna börja planera nästa. Och denna gång är det så sjukt dålig tajming (!), eftersom jag har tre praktiska examinationer på måndag och tisdag, en dugga på onsdag och sedan praktik från och med torsdag och framåt i 6 veckor – med helt egna patienter. Jag skulle egentligen behövt denna dagen till att vila/plugga/planera, men icke. Nu bär det av mot Villa Medici och party-prepp! Wish us luck.

Corinne

IMG_9841

Sonny knäppte en snabb bild på mig i mina nya skor från Vallgatan 12 av Henry Khole. Älskar dem! Och jag fullkomligt älskar min mammas ankelkorta kostymbyxor från tidiga 90-talets In Wear. Dessa byxor, tillsammans med en oversized kavaj med axelvaddar i samma tyg, bar hon till sitt dåvarande jobb. Vilken klädinspiration hon är!

Fever Ray

Hon är tillbaka! Fever Ray (Karin Dreijer) har släppt nytt och det låter fantastiskt!

Jag började lyssna på Fever Ray år 2009 när debutalbumet släpptes. Min morbror har alltid spelat The Knife för mig (som Karin Dreijer hade tillsammans med sin bror Olof Dreijer), så det blev väldigt naturligt att börja lyssna på Karins egna musik när en av mina favorit-bloggare tipsade om hennes nya verk. Bloggaren följde jag i flera år, enda tills hon slutade uppdatera. Hon spelade ofta på samma ställen som mina vänner gjorde, och deltog i samma tävlingar. Hon förstod nog aldrig att jag näst intill var besatt av henne och influerades så himla mycket av henne, hennes musik, hennes bilder, hennes kläder, hennes texter, hennes allt! Jag ser henne ibland här i Göteborg och vi har flera gemensamma vänner, men fortfarande har hon ingen aning om att jag har sett upp till henne så mycket som jag faktiskt gjorde. Det är knepigt det där, men ändå fint. Hur som helst så minns jag väldigt väl när hon länkade videon till ”When I grow up” med Fever Ray på sin blogg. Jag minns precis vart jag var när jag tryckte på play, hur det luktade och vad jag fick för känslor när jag såg den. Jag kan ana samma doft och känslor än idag. It takes me back.

Mau Loa Jewellery

Bild 2017-10-03 kl. 16.48

Sonnys syster Emelie har i år startat ett eget smyckesföretag, Mau Loa Jewelry. Hon gör helt egna silversmycken för hand, med stenar och snäckor som hon har hittat i bland annat Indonesien. Jag fick välja ut en av snäckorna till detta halsband som hon gjorde till mig. Så himla fint! Kika in på hennes Instagram för att se resten av hennes fina, handgjorda smycken: @mauloa.jewellery.