Jag fyller år!

img_6831-2

Idag fyller jag 21 år! Grattis till mig.

Ibland känner jag mig faktiskt lite äldre än den siffran, samtidigt som jag får lite smått panik över att den stiger väldigt snabbt. Jag har hunnit med mycket i mitt hittills korta liv, men jag vill fortfarande hinna med så himla mycket mer. Jag och en vän pratade faktiskt om detta häromdagen – att det är svårt att hitta någon form av prioriteringsordning av ens önskningar och viljor i livet. Hur ska man lägga upp sitt liv? Ska man ens medvetet planera, eller ska få bli som det blir? Jag vill inte tänka tillbaka på mitt liv som händelselöst och känna ångest över att jag inte gjorde allt jag önskat. Usch vilka typiska I-landstankar egentligen, men jag kan faktiskt inte undvika dem. Jag tänker därmed forma min egen form av ‘bucket list’ här inom kort. För att få lite struktur kring mina önskningar och viljor! Och kanske också för kul läsning? Stay tuned.

Bildbomb #mh16

15741304_1629661050669076_2342553784292810801_n15781102_1629641784004336_7816054596773134966_ncnv00001cnv00019-215726673_1629661087335739_6831975976173500064_ncnv00021cnv00031cnv00017cnv00007cnv00034-2cnv00035-2cnv00030-215781242_1629641807337667_4032068742497730180_ncnv00025cnv00034cnv00029

Igår festade jag och några vänner ihop pengar till Musikhjälpen för andra året i rad, och vet ni vad? Vi fick ihop hela 10.500 kronor! På att ha roligt!? Förra året samlade vi inte ens ihop hälften och då var vi också väldigt nöjda. Men i år – över tiotusen svenska kronor. Det är så himla mycket pengar! Nästa år har vi redan satt som mål att dubbla summan. Och det ska vi väl klara, eller hur? Det är bästa Mathilda som planerar mest inför festen och det är även hemma hos henne som den hålls. I år samlade vi in pengar genom att sälja hemmagjord konst, sälja samples från Junkyard, sälja rödvin upphällt i tacosåsburkar, önska låtar av ett liveband och genom att fiska fiskedamm. Jag älskar det här initiativet och är redan otroligt taggad på nästa år!

Äntligen

1

Äntligen är de värsta tentaveckorna över. Och jag har klarat alla förutom en som jag missade med 1.5 poäng. Men jag är ändå så sjukt stolt över mig själv! Jag har tvivlat på mig själv och min förmåga flera gånger under dessa veckor, men ändå har jag tagit mig igenom dem. Därför tycker jag att det är dags att fira! I morgon ska jag nämligen möta upp några vänner, ta några glas för att sedan dansa till Silvana Imam på Pustervik. Åh vad jag ser fram emot det!

…Och på måndag börjar min första 4 veckors praktik. Jag höll på att tappa gnistan ett tag där mitt i all stress, men jag försöker hela tiden att tända den igen. Jag tycker ju om min utbildning innerst inne, men det har bara blivit för mycket i höst. Kanske kan praktiken hjälpa mig upp på fötter igen! Jag får försöka tänka att jag vid nyår är en halv fysioterapeut, och att jag snart kan välja min egen inriktning för att sedan kunna hjälpa människor på det vis jag själv vill. Can’t wait!

Prokrastineringsinlägg

1_i7q2408klarram

Denna gamla goding av Andreas Lundberg får fylla detta inlägg med lite färg då jag inte har varit tillräckligt inspirerad till att ta nya bilder på ett tag.

Detta är ett 100% prokrastineringsinlägg – väldigt oplanerat, men också väldigt nödvändigt. Min vardag är extremt inrutad just nu och består i princip bara av sömn, mat, studier och alldeles för lite umgänge. Det har nästan sett ut såhär enda sedan höstterminen började och jag börjar känna nu att kroppen inte trivs med det. Jag känner mig liksom rastlös inuti. För att försöka drömma bort lite kikade jag och Sonny på möjliga datum att åka till Stockholm och Berlin på den här hösten. Fick vi drömma länge, tro? Nej. Har jag inte tentamen så har Sonny något viktigt på jobbet, och när han är ledig så har jag praktik eller jobb. Fy för dålig timing! En del av mig vill bara avbryta allt och åka iväg dit vardagen inte kan nå mig. Men jag vet att det bara är mitt välkända flyktbeteende som spökar med mig. Jag ska fixa även denna höst, trots mörker och måsten. Och jag och Sonny ska få våra små-pauser – för visst kan det kanske vara värt att få lite sämre resultat på en tentamen eller att få ta igen någonting som man missar terminen efter? Bara för att umgås lite utanför vardagsramen. Jag tycker mig se mycket värde i det i alla fall.

Som jag inleder detta inlägg med känner jag mig väldigt oinspirerad till att ta bilder och dokumentera min vardag just för tillfället, vilket ni nog förstår med tanke på det jag just skrev. Däremot har jag känt mig ovanligt inspirerad till att rita på sistone (som jag nämnde i ett tidigare inlägg) – och vet ni vad? Jag ska börja sjunga igen! I morgon efter min tentamen ska jag gå raka spåret till min gamla sånglärare Anna Lundqvist och sjunga jazz. Jag har inte använt min röst till detta sedan jag flyttade till England i tvåan på gymnasiet, så jag är faktiskt lite nervös. Jag kommer dock att vara i goda händer då Anna är helt fantastisk. Henne ska ni definitivt kontakta om ni är sugna på improvisation.

Förresten. Skrivandet har verkligen en fantastisk kraft! Att påbörja detta inlägg med negativitet och måsten för att sedan slingra mig in på sådant som inspirerar mig just nu och mina faktiska viljor har dragit lite i mina mungipor. Självklart har inte mina gråa känslor försvunnit på den här korta stunden (studieböckerna är ju faktiskt placerade i högar av ångest bredvid mig), men jag märker hur bra kroppen mår av att vända känslor mot varandra och istället skapa positiva bilder för en stund. Det är även något som Jeanette har tryckt väldigt mycket på de senaste gångerna jag har varit hos henne. Vi övar främst basal kroppskännedom, ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och hur det kan hjälpa mig i hanteringen av olika motgångar. Jag är absolut inte färdig med denna form av övning och bekantskap inuti kroppen, men jag tror faktiskt att jag är på god väg.

Nåväl. Nu kanske det är dags för mig att fortsätta kämpa vidare in i det sista. Målet är nu den efterlängtade sånglektionen i morgon klockan 12 – inte tentan som infaller några timmar innan. Take care!

Jordnötter

img_6248

I fredags fyllde Sonny 24 år! Så jag sa åt honom att packa väskan och möta mig vid Grimbo busstation vid tretiden. Han hade ingen aning om att det var Sankt Jörgen Park Spa vi skulle till! Klockan halv fyra hade vi tid för sparitual, för att sedan vila på sway-hyllan tills det var dags för middag. Morgonen efteråt hade jag bokat in Sonny på en klassisk massage medan jag tog några simtag i poolen. På söndagen var det dags för kalas hemma hos oss tillsammans med Sonnys familj och mina föräldrar, så jag bestämde mig för att baka en egen tårta (also called jordnötsbomb) eftersom jag ändå var ledig. Som tur var kom Hanna över och hjälpte mig, för det var krångligare än jag hade tänkt mig! Dessutom skulle jag hinna med att tvätta fönster, tvätta kläder och storstäda lägenheten innan gästerna kom – så det var lite tight med tid. Men det gick! Vi hann till och med göra världens godaste snickersbollar (enligt mig i alla fall)! Dem verkade gå hem hos gästerna också faktiskt. Jag har med andra ord haft en väldigt mysigt helg med fina människor, vilket jag är mycket tacksam för. Nu väntar dock en tung tentamensperiod i ämnena invärtesmedicin och fysioterapi. Wish me luck!

img_6252

Zara Larsson

img_6229

Nu är den äntligen klar! Min första teckning där jag har använt mig av färgpennor (Faber-Castell’s polychromos). Jag har enbart jobbat med blyerts och kol innan, men det här var så kul! Och trots att det är lite annorlunda med färgpennor så är jag ändå rätt så nöjd.